Historiska fäktskolor var från början omoraliska institutioner som existerade i lagens gråzon (och stundtals även som helt olagliga verksamheter). Så småningom blev en del respektabla skolor för respektabelt folk. Oavsett typ så har de inte mycket gemensamt med de fjantasyvarianter som brukar finnas i rollspel.
Fäktmästaren
I den här artikeln diskuteras civila fäktmästare. Med det menar jag fäktmästare som främst instruerade civila elever och inte militär. Officerare och riddare kunde mycket väl ha träna under en fäktmästare, men det var mycket ovanligt att en simpel soldat skulle göra det (han hade inte råd och han tränades redan inom det militära och dessutom var det fel sorts träning för honom).
Vi vet egentligen inte när fäktmästarna dök upp på den historiska scenen, men helt klart är att de redan var väletablerade på 1100-talet och de fortsätta sedan att verka genom resten av medeltiden och renässansen. Deras roll var främst att undervisa i kampkonst. Jag skriver främst för de kunde även ta på sig andra uppgifter som att vara förkämpar i juridiska dueller (dock var de ofta inte tillåtna att göra det på grund av sin antagna överlägsenhet). Just juridisk duell är något centralt för fäktmästare och fäktskolor, utan duellen hade den civila fäktkonsten antagligen inte haft den utveckling som den hade i Europa – speciellt norr om alperna. I korthet så byggde det juridiska systemet på att rättvisa kunde överföras till Guds bedömning genom en juridisk duell. Folket märkte dock snabbt att Gud ofta stod på den skickligas sida så det var en bra idé att träna sin fäktkonst.
 |
| Två kämpar redo (får vi hoppas) att mötas i juridisk duell. De står placerade så att ingen av dem ska ha solen rakt i ögonen i enlighet med de riktlinjer för duell som finns i Sachsenspiegel, en lagsamling från 1200-talet. |
Fäktmästaren var sålunda en person som kunde kallas in för att utbilda personer som skulle in i juridisk duell. Att få utbildning verkar ha varit mer eller mindre en rättighet (åtminstone för vissa samhällsklasser) för det finns exempel på att dömda personer fått långa uppskov (i vissa fall upp till 6 månader) för att träna inför duellen. Det finns till och med fall där fäktmästare kallas in för att utbilda en förkämpe till en dömd person 6 månader innan själva duellen.
Mellan uppdragen så kunde fäktmästaren syssla med något annat yrke (vi har t.ex. uppgifter på fiskhandlare, ridmästare och hantverkare). Andra valde att resa mellan städer och utbilda alla och envar som var intresserade och kunde betala. Redan tidigt (nämns åtminstone så tidigt som 1189 när fäktskolor görs olagliga i London) så började en del fäktmästare att sätta upp mer eller mindre permanenta skolor där de lärde ut sin konst.
Eleverna
Det var främst borgarna som studerade under fäktmästare även om adelsmän också kunde göra det. Borgare hade pengar att betala för träningen och de hade inget annat naturligt sätt att lära sig kampkonst.
Det var givetvis mestadels män som utbildades i fäktkonst.
Fäktskolan
Vissa fäktmästare bildade fäktskolor där de utbildade betalande elever. Detta gav dem möjlighet att arbeta kontinuerligt med fäktningen och bibehålla jämn inkomst- och kunskapsnivå.
Dessa skolor var från början inte alls populära då de sades leda till omoraliskt beteende och våldsamheter. I vissa illustrationer likställs fäktskolor med horhus, vilket väl säger allt om hur respektabla ställen det rör sig om. Ofta blev de till och med förbjudna och den mästare (det verkar ha varit rätt många) som ändå bedrev skola i smyg kunde straffas hårt. I vissa stora städer som London och Paris verkar fäktskolor ha varit synnerligen förbjudna och oönskade.
Senare blir skolorna mer och mer accepterade och så småningom blir de även respektabla. På 1500-talet fanns det ofta en fäktskola som en del av universiteten och fäktkonst hörde till välutbildade unga mäns skolgång. Men de var inte uppskattade överallt t.ex. görs fäktskolor olagliga i Paris 1554 för att studenterna från universitetet skolkade från andra lektioner för att i stället gå på fäktlektioner, förbjudet återupprepas 1575, men det verkar aldrig ha stoppat varken studenterna eller skolorna.
De skolor som endast sysslade med utbildning för juridisk duell verkar ha klarat sig rätt bra gentemot lagen. Problemet var dock att det fanns ett stort antal skolor vars utbildning verkar ha varit mer eller mindre inriktad på att skapa gatukämpar som hamnade i mängder med slagsmål (och rena olagligheter som exempelvis rån och mord). Dessa skolor drog ner ryktet för hela branschen.
Rivaliteten mellan skolor är stor och det förekommer dueller mellan representanter från olika skolor. I vissa fall kunde mästaren ha ett antal elever som livvakter för att skydda dem mot lönnmord och överfall. Det kunde också vara smart att se till att ha skydd på kroppen mot plötsliga dolkstötar när man rörde sig på gatorna.
Fäktargillet
Med tanke på att i princip alla andra sysselsättningar är organiserade i gillen och skrån så är det väl föga förvånande att det även fanns ett fäktargille. När fäktargillena dyker upp är osäkert men vi vet med säkerhet att de funnits under andra hälften av 1400-talet och antagligen mycket tidigare i vissa områden.
Gillets uppgift var främst att upprätthålla en standard på fäktmästare (och att skapa ett monopol för gillet). Detta gjordes genom ett rangsystem som t.ex. i London hade följande nivåer; ”Scholar”, ”Free Scholar”, ”Provost” och ”Master”. Precis som i andra gillen så krävdes prov för att kvalificera sig till nästa rang. Ofta har proven gjorts i form av matcher med olika vapen och andra typer av prov. Detta var på många ställen ett populärt skådespel och det var vanligt med inträde (som kunde gå till de kämpande och/eller gillet).
Gillena verkar dock inte ha lyckats med sina uppgifter särskilt väl för det finns mycket nedtecknade klagomål på dåliga mästare. Många bedömare ansåg det skandalöst att en person som hyrde en mästare som lärare inför en juridisk duell kunde få undermålig utbildning. Detta kunde komma att kosta livet för studenten.
Vapen
Eftersom det var den juridiska duellen som var det centrala för fäktmästaren och fäktskolorna så var det också främst duellvapen som tränades. Detta innefattade enhandssvärd, bucklare, långsvärd, rapirer, dolkar, juridisk sköld (tvåhandsköld) och även obeväpnad strid som alltid kunde inträffa i duell. Även vapen som stav och hillebarder verkar ha tränats flitigt. Vapnena varierade givetvis beroende på vilka vapen som användes i området under den tiden.
 |
| Juridisk sköld, ett mycket udda vapen. (Nej, din rollperson får inte ha en) |
Mindre nogräknade skolor vars mål kanske inte var så mycket duell som gatuslagsmål anpassade givetvis sin vapenreportoar därefter.
Däremot verkar utbildning inom fäktskolan på yxor, stridsklubbor, stridshammare, vanliga sköldar och dylika krigsvapen varit extremt sällsynt. Även krutvapen verkar ha varit sällsynta även om de användes i duell. Dessa vapen tränades säkerligen inom militären, men det var inget för fäktskolorna.
För träning användes träningsvapen. Dessa var ofta av stål, men utan egg och spets och kunde ha underlig utformning, t.ex. hade träningssvärdet ett kvadratisk tvärsnitt vid basen och tunnades av (inte smalnade) mot spetsen. Trävapen användes också.
Fäktsalen och dess innehåll
Vi vet i princip ingenting om de tidigaste fäktsalarna. Det vi kan anta är att de bör ha haft utrymme nog för minst två kombatanter och att de måste ha haft belysning nog för att träna i. Om de varit hemliga (under förbudstid) så bör de ha legat utanför synhåll.
Så småningom (typ 1500-talet och senare) så har vi bilder på fäktsalar och då har de utvecklats till stora gymnastiksalsliknande konstruktioner med högt i tak och gott om fönster. Ofta ser vi gott om träningsvapen längs väggarna. I vissa fall förekommer stegdiagram på golven och huggdiagram på väggen. Bilderna är dock antagligen förskönade.
Den stora träningssalen var tillgänglig för alla skolans elever, men ofta fanns det också ett mindre rum där mästaren kunde träna särkilt utvalda (högst betalande) elever. Eventuellt kunde den stora salen ha ett galleri där det kunde sitta publik.
Utbildningen
Mycket privatstudier har förekommit, speciellt då någon tränar inför en juridisk duell. Det är endast på fäktskolorna som grupper av civila studenter verkar ha tränats även om mer informell träning kunde förekomma i parker och dylikt. I de små skolorna så var det antagligen endast fäktmästaren som var lärare, men på större skolor fanns flera lärare.
Eleven fick den utbildning som han betalade för. Betalade man riktigt mycket så kanske man kunde få specialträning av mästaren. Ofta fick dessa utvalda lära sig så kallade ”hemliga tekniker” som skulle ge ett stort övertag i strid. Dessa hemliga tekniker blev dock redan kritiserade av deras samtid då det inom fäktning inte finns några genvägar eller några anfall som inte kan kontras. Men lockelsen måste ha varit stor, speciellt om man skulle upp i dödlig duell inom kort. Allt tyder på att det endast rörde sig om ett sätt att lura av studenterna mer pengar.
Träningsmetoden verkar ha varierat mellan skolorna. I vissa skolor var det livlig kamp som gällde medan andra verkar ha varit mycket teknikinriktade. Mycket berodde givetvis på mästarens kunnighet. Olyckor inträffade givetvis, men allvarliga olyckor verkar ha varit sällsynta (åtminstone inom de bättre skolorna) då de noterats som ovanliga händelser av dåtidens krönikörer. Vad som hände i de sämre skolorna vet vi inget om då det inte varit av intresse att skriva ner om vanlig pöbel skadas.
Manualer
En del mästare skrev också ner manualer som vi än idag kan studera och lära oss fäktkonst ifrån. Dessa manualer var från början handskrivna medan de senare är tryckta. Ofta kopierades manualerna många gånger och det kunde uppkomma fel i kopieringarna så ju färre led mellan originalet och kopian desto bättre (och dyrare) manual. Ibland kunde dock kopiorna innehålla kommentarer från andra personer än författaren vilket kunde förbättra eller försämra inlärningen.
Första manualen som finns bevarad är från slutet av 1200-talet.
 |
| Strid med svärd och bucklare. Från Walpurgis Fechtbuch. |
Skyddsbesvärjelser och helning ger möjlighet till väsentligt hårdare träning med större säkerhet.
Hemliga tekniker som utnyttjar övernaturliga krafter kan finnas.
Fäktskolor i rollspel
De historiska fäktskolorna är på många sätt mycket mer spännande platser än de skolor som brukar finnas i rollspel. Fäktskolan utgör mer än bara en plats att träna på. Det finns en stark rivalitet bland skolorna och mästarna vilket kan vara en bra grund för intriger och äventyr. Det är heder, rykte och pengar som är på spel.
Skolornas elever är lojala mot sin skola och sina mästare, speciellt om eleven vill ha möjlighet att avancera inom gillet (om fäktargillen finns i världen). Det är viktigt att skolan har ett bra rykte.
Äventyrsförslag
- En rollperson blir dömd till juridisk duell (eller kanske vill agera förkämpe för någon). Han hör att motparten har anlitat en berömd fäktmästare (som är känd för en hemlig stöt som ingen kan stoppa). Vad göra?
- Rollpersonerna råkar komma på en hemlig (och olaglig) fäktskola. Ska de anmäla skolan för myndigheterna eller vill de kanske bli elever? Vad händer när skolan upptäcks av myndigheterna?
- Det flyttar in en ny fäktmästare i staden och öppnar fäktskola. Dock verkar mästaren väldigt oseriös och hans elever agerar rånare på nätterna. Makthavarna gör inget åt saken (mutor? släktband?) men folket vill få bort skolan och eleverna. Kan rollpersonerna övertalas (hyras) att hjälpa till? Kan vara extremt farligt.
- En fäktmästare flyttar till stan och vill starta skola. De andra fäktmästarna vill inte ha mer konkurrens och börjar sätta käppar i hjulen för nykomlingen. Snart förekommer dueller skolorna emellan. Vill rollpersonerna ta parti? Det finns möjlighet att skaffa allierade och fiender.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar