11 mars 2016

Stället som SL glömde: Fäktskolan

Det här inlägget består av nionde delen i artikelserien Stället SL glömde som är skriven av Mika ”Faehrengaust” Keskitalo. Artikeln har tidigare publicerats på rpglab.net och återpubliceras med författarens tillstånd.

Historiska fäktskolor var från början omoraliska institutioner som existerade i lagens gråzon (och stundtals även som helt olagliga verksamheter). Så småningom blev en del respektabla skolor för respektabelt folk. Oavsett typ så har de inte mycket gemensamt med de fjantasyvarianter som brukar finnas i rollspel.

Fäktmästaren
I den här artikeln diskuteras civila fäktmästare. Med det menar jag fäktmästare som främst instruerade civila elever och inte militär. Officerare och riddare kunde mycket väl ha träna under en fäktmästare, men det var mycket ovanligt att en simpel soldat skulle göra det (han hade inte råd och han tränades redan inom det militära och dessutom var det fel sorts träning för honom).

Vi vet egentligen inte när fäktmästarna dök upp på den historiska scenen, men helt klart är att de redan var väletablerade på 1100-talet och de fortsätta sedan att verka genom resten av medeltiden och renässansen. Deras roll var främst att undervisa i kampkonst. Jag skriver främst för de kunde även ta på sig andra uppgifter som att vara förkämpar i juridiska dueller (dock var de ofta inte tillåtna att göra det på grund av sin antagna överlägsenhet). Just juridisk duell är något centralt för fäktmästare och fäktskolor, utan duellen hade den civila fäktkonsten antagligen inte haft den utveckling som den hade i Europa – speciellt norr om alperna. I korthet så byggde det juridiska systemet på att rättvisa kunde överföras till Guds bedömning genom en juridisk duell. Folket märkte dock snabbt att Gud ofta stod på den skickligas sida så det var en bra idé att träna sin fäktkonst.

Två kämpar redo (får vi hoppas) att mötas i juridisk duell. De står placerade så att
ingen av dem ska ha solen rakt i ögonen i enlighet med de riktlinjer för duell
som finns i Sachsenspiegel, en lagsamling från 1200-talet.

Fäktmästaren var sålunda en person som kunde kallas in för att utbilda personer som skulle in i juridisk duell. Att få utbildning verkar ha varit mer eller mindre en rättighet (åtminstone för vissa samhällsklasser) för det finns exempel på att dömda personer fått långa uppskov (i vissa fall upp till 6 månader) för att träna inför duellen. Det finns till och med fall där fäktmästare kallas in för att utbilda en förkämpe till en dömd person 6 månader innan själva duellen.

Mellan uppdragen så kunde fäktmästaren syssla med något annat yrke (vi har t.ex. uppgifter på fiskhandlare, ridmästare och hantverkare). Andra valde att resa mellan städer och utbilda alla och envar som var intresserade och kunde betala. Redan tidigt (nämns åtminstone så tidigt som 1189 när fäktskolor görs olagliga i London) så började en del fäktmästare att sätta upp mer eller mindre permanenta skolor där de lärde ut sin konst.

Eleverna
Det var främst borgarna som studerade under fäktmästare även om adelsmän också kunde göra det. Borgare hade pengar att betala för träningen och de hade inget annat naturligt sätt att lära sig kampkonst.

Det var givetvis mestadels män som utbildades i fäktkonst.

Fäktskolan
Vissa fäktmästare bildade fäktskolor där de utbildade betalande elever. Detta gav dem möjlighet att arbeta kontinuerligt med fäktningen och bibehålla jämn inkomst- och kunskapsnivå.

Dessa skolor var från början inte alls populära då de sades leda till omoraliskt beteende och våldsamheter. I vissa illustrationer likställs fäktskolor med horhus, vilket väl säger allt om hur respektabla ställen det rör sig om. Ofta blev de till och med förbjudna och den mästare (det verkar ha varit rätt många) som ändå bedrev skola i smyg kunde straffas hårt. I vissa stora städer som London och Paris verkar fäktskolor ha varit synnerligen förbjudna och oönskade.