26 maj 2015

Tack för magin, Tanith

Tantith Lee, författare till över 90 romaner och 300 noveller enligt Wikipedia, lämnade oss i söndags. Jag har läst ett enda verk som hon har skrivit: Volkhavaar, utgiven 1977. Överlag tyckte jag inte att det var en succébok, men några bitar var helt fantastiska.

Bokens två viktigaste personer är slavflickan Shaina och den utstötte Volk. Jag minns inte hälften så mycket om någon av dem som om min favorit: häxan Barbayat. Smaka på namnet igen: Barbayat. Bara namnet är så fantastiskt bra att jag läst hela böcker och sett hela tv-serier som inte kommer upp i samma mängd bra. Men hon är förstås mer än bara ett namn.

Det är faktiskt så att jag skulle drista mig att säga att hon är den coolaste magiker jag någonsin upplevt. Om jag minns rätt så är hennes krumma och grå, nästan mossbevuxna, yttre en illusion. Magi håller henne ung. Magi, och det pris hon kräver av Shaina för att lära henne konsten. Häxan tar betalt i blod.

Den enskilda sak som placerar Barbayat på toppen av alla magiker jag stött på är hur ger livet åter till någon som dött. I rollspel finns det inte helt sällan nån formel eller liknande för att få folk att återuppstå, men det sägs sällan någon om riktigt hur det går till. I den här boken skildras det på ett fantastiskt sätt. Det som får dådet att bli ogjort är att själva mordvapnet förnekar det dåd som har begåtts.

Barbayat visar kroppen för bronssvärdet som delade huvud från kropp, och frågar det om det är just det svärd som ligger bakom dådet. Svärdet svarar att det är sant. Därifrån bryter häxan ner svärdet steg för steg, till sina beståndsdelar av koppar och tenn, och gör det sedan helt igen, allt medan hon om igen frågar om det är skyldigt till dådet. Når svärdet brutits ner och sedan återskapats är det samma samma svärd, men ändå inte. Det förnekar att skiljt huvudet från kroppen, att det är skyldigt till att ha tagit detta liv … och genom att förneka det blir dådet ogjort.

Passagen jag beskriver är kortare än det här blogginlägget men så fantastiskt att jag helhjärtat rekommenderar dig att läsa boken (ja, trots att jag inte tyckte den var så jättebra i helhet).

Jag ska komma mig för att läsa fler av dina böcker Tanith, det verkar som du hann skriva högvis med coola saker. Tills vidare vill jag bara säga tack för magin.

20 maj 2015

Det rör på sig!

Ja, en massa olika saker rör på sig faktiskt. Här kommer en liten rapport om några av dem:

Jag har sålt den sista uppsättningen av Nor Bannog-häften. Därför har jag uppdaterat den gamla beställningssidan till att bara vara info om häftena. I samband med det har jag ändrat lite så menyn för sidorna här på bloggen nu ligger till höger som allting annat i skrivbordsversionen.

I-IV låg stiligt upplagda i Foxshoppen på GothCon 2014.
Det är väldigt väldigt trevligt med små häften och det kanske blir fler, men i nuläget är det nya regelboken som gäller om du vill du ha Nor Bannog-material i tryck. Kickstartern för nya utgåvan har tagit sig drygt en tredjedel på vägen, och har alltså en bit kvar innan det är klart att vi får vår snitsiga bok. Ju fler vi blir desto snitsigare blir boken, så peppa din vänner och bekanta! Om de bor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Visby, Karlstad eller Umeå så kan de få gå till en spelbutik på hemmaplan och hämta ut sin bok. Trevligt säger jag som får anledning att kila ner till Collectors Point.

En annan crowdfundingnyhet är att Järn har sprängt ytterligare ett stretch goal vilket betyder att vi som bidragit kommer få bekanta oss med med häxdrottningen Östveden. Dessutom har tilläggsnivå för ett tärningsset med runinspirerad design blivit upplåst:

Slutligen en till nyhet här på bloggen: en sida för att bjuda in dig till att bidra med material till bloggen. Om du har något liggande som du tycker skulle passa fint här så tveka inte att höra av dig!

18 maj 2015

Andra utgåvan blir en rejäl bok!

Jag sneglade lite i FAQ:en längst ner på Kickstarter-sidan och noterade att nya boken kommer vara både större i formatet och i omfånget. Den beräknas landa på uppåt 380 sidor vilket är över 100 sidor mer än gamla boken. Det är en rejäl dos med extramaterial som packas in i nya utgåvan.

Så här såg uppdelningen i gamla boken ut:


Första biten är introduktion till rollspelet Saga och världen det utspelar sig i, sedan kommer reglerna som tar upp ungefär hundra sidor. Den sista (och redan då största) delen är världsinfo, bestiarium och introäventyr. Det är den som nu byggs ut, så helheten kommer verkligen domineras av världsmaterial, spelledarverktyg och äventyr. Jag tycker det passar toppen för ett spel som Saga.

När första versionen kom pratades mycket om att de enkla reglerna gjorde att det passade så bra för nybörjare. Själv tror jag att reglerna som finns i Saga är perfekta för den som började spela rollspel i slutet av 80-talet eller i början av 90-talet, och håller helt med Anders Blixt om att Saga är en av de tydligaste arvtagarna till Drakar och Demoner i flera avseenden (jag använder ju till och med ”Istället för DoD” som en etikett här på bloggen), och reglerna är en av dem: tjugosidig tärning, slå lågt, kroppsdelar och kroppspoäng. Även om reglerna i Saga har ett lite annat stamträd så ser de i spel väldigt mycket ut som en enkel version av Drakar och Demoner.

Men det är just i enkelheten jag skulle säga att skillnaden mellan de båda ligger. Saga har skalat bort väldigt mycket av det jag tycker var onödigt krångel i exempelvis 1991 års version av Drakar och Demoner. Det är inte hundratals poäng att räkna på när du gör rollpersoner, och det är inte flera olika poängkostnader att hålla reda på. Fantastiskt skönt. Att göra en rollperson går på en kvart utan att du lärt dig tabellerna utantill tack vare åratal av spelande. Vi måste tillbaka till Drakar och Demoner före Expert för att komma åt en liknande enkelhet.

Om du vill spela igenom gamla Drakar och Demoner-äventyr från tiden innan Trudvang (som ju RiotMinds har lagt upp de flesta av som pdf på sin hemsida) så är Saga ett riktigt bra alternativ på regelsidan. Dra ner lite på kroppspoängen på varelserna i äventyren, se över hur mycket skada de gör och hur mycket rustning de har, och sen är det nog bara att köra.

Enkelt är förstås inte lika med bra för alla spelare, men även för dig som vill ha tyngre regler att bita i så tycker jag Sagas enkelhet är en styrka. Genom att systemet är så lätt att känna igen för svenska rollspelare så blir eventuella konverteringar till andra system ganska lätta. Plocka för all del fram ett crunchigare spel som Burning Wheel, RuneQuest 6 eller till och med Eon IV om du har lust! Det som är vitsen med Saga, fantasymedeltid med mer medeltid och lite matinékänsla, behöver du inte konvertera. Den biten är det bara att använda i alla fall.

Varenda medeltidsfilm och varenda historisk roman eller seriealbum med medeltida tema är skitlätt att bara stoppa in utan att du behöver ta alltför stor hänsyn till magiska eller kulturella egenheter i världen, det är liksom gjort för att passa ihop ändå även om Sagas värld Arcaria inte är precis som våran.

Nä, nog med svammel för idag. Iväg och sparka in några slantar till andra utgåvan på Kickstarter, än finns lite drygt hälften av paketen med spelledarskärm kvar!

14 maj 2015

It's alive!

Nu är kickstartern för nya utgåvan av Saga igång!

Precis som igår knuffar jag lite för nivån där du får med den gamla spelledarskärmen. Tomas hittade visst en låda någonstans, och när de är slut så är de nog slut på riktigt. Hemskt praktisk att ha till hands som tabellsamling även om du inte använder skärm när du spelleder.

Och du, gör gärna som damen här nedan och berätta för dina vänner om kampanjen!

»Jadå, jag tror säkert att även jaktfalkar skulle ha nöje av att spela Saga!«

13 maj 2015

Imorgon börjar Kickstartern för andra upplagan av Saga

Har du gjort slut på alla nöjespengar på Järn än? Inte? Vad bra, för imorgon börjar Kickstartern för nya versionen av Saga. Jag har tjatat lite om det på facebooksidan redan och mer lär det väl bli – hoppas ni står ut!

Nya omslaget signerat Per Folmer. Jag är så förtjust i hur det ser ut att det nästan är lite pinsamt.

Om du redan har första versionen av Saga så är förstås frågan varför du skulle lägga pengar på den nya som till stor del är en reprint av första upplagan. Här kommer mina tre bästa argument:
  • Eftersom spelet i stort sett är oförändrat (mest lite korrektur bara) så är din gamla bok inte överflödig. Tvärtom är det ju skitsmidigt att ha en extra vid spelbordet när det ska göras nya rollpersoner. Du kan också göra som jag och ha en bok på båda ställena du bor ifall du arbetar på annan ort och är borta hemifrån mycket!
  • Extra allt. En hel del av materialet i nya versionen är hämtat härifrån Nor Bannog eller från Fenix (och det har varit ett par riktigt göttiga Fenix-artiklar till Saga vill jag påstå). Det är inte bara klippt och klistrat utan anpassat enkom för boken, och det får sällskap av en del nyskrivet material. Sammantaget lär det vara bortåt 100 sidor extramaterial i nya versionen. Och, kanske viktigast av allt: utrustningslistan kommer uppdateras till att innehålla tygrustning! Om det där sista inte känns asbra i dina öron så behöver du nog läsa min propagandatext om just tygrustningar.
  • En stilig, begåvad och ödmjuk typ med skägg, medeltidskläder och oktavmandolin figurerar i promotionvideon. Enligt uppgift lär det vara den enda anledningen till att Piruett-Magnus skulle lägga pengar på kampanjen, så det kanske funkar som argument för fler personer också!
Övertygad? Klicka in dig imorgon och var en av de 50 som kan knipa nivån där du får med spelledarskärmen!

05 maj 2015

20 saker du borde veta om hästar

Idag följde jag med min guru när det gäller medeltidskläder, Linda Öhman, till stallet. Perfekt läge för att fråga henne om 20 saker jag (och du!) borde veta om hästar!


  1. En häst spenderar gärna 16-18 timmar per dygn med att äta om den får och behöver 30-50 liter vatten per dygn om den inte ligger i hårdträning (för då går det förstås åt mer).
  2. En häst som ska göra mer än ett måttligt arbete under en dag (bära en ryttare en timme eller dra en lätt kärra någon enstaka timme) behöver kraftfoder (t.ex. spannmål) för att klara av att göra det regelbundet. Annars börjar den magra av och tappa orken.
  3. Det är tyngre för en häst att bära en ryttare än välordnad packning av motsvarande vikt. Om packningen dessutom lastas på en vagn kan hästen på fast väglag dra 4-5 gånger så mycket med ungefär samma ansträngning.
  4. En stor häst äter cirka 10 kilo hö per dygn. En liten häst kan klara sig på sex. En stridshäst eller en häst som får arbeta hårt hinner inte äta nog mycket hö per dygn utan måste även utfodras med kraftfoder (upp till 10 kilo per dygn).
  5. En otränad häst bär dig utan problem 2-3 mil (i lugnt tempo eller med raster) på en dag om den får vila hela nästa dag. En vältränad häst tar dig 6-7 mil (i lugnt tempo eller med raster) på en dag om den får vila dagen efter, och några mil mindre om ni behöver fortsätta nästa dag. 
  6. En otränad människa orkar rida ungefär en mil per dag. Att rida dag efter dag på fantasymanér fungerar bara för dig med fysik som en elitidrottare med motsvarande elithäst (och 10 kilo kraftfoder om dagen).
  7. En tamhäst skos om varannan månad för att skydda hovarna mot slitage och hårda underlag. Tappar hästen en sko kommer du antagligen behöva leda den eftersom den i praktiken blir halt. Vildhästar, en del förvildade hästar och ursprungsraser som mustanger och islandshästar skos normalt inte då de har extremt bra hovkvalitet.
  8. Typiska drag hos olika typer av vildhästar är (eller, var) att de är små, kompakta, med korta halsar och smala ben. Hovarna är små och hållbara.
  9. Hästar trivs bäst i flock och kommer känna sig obekväma när de är ensamma.
  10. Hästar är gjorda för att röra på sig under en stor del av dygnet. I det fria går de långsamt under tiden de betar. Att hålla en häst i stallet dygnet runt kommer leda till skador på ben och leder, och problem med matsmältningssystemet.

01 maj 2015

Gillen ombord och namn på medeltida handelsskepp

Då vi nu är utlämnade åt Ramas nåd och vågorna måste alla vara likvärdiga. Och då vi är omgivna av stormar, höga vågor, sjörövare och andra faror, måste vi upprätthålla en sträng ordning, för att vår resa ska få ett lyckosamt slut. Därför ska vi be böner för god vind och lycka och enligt sjölagen utnämna dem som ska inneha domarsätena.
Sereno den Halte, kapten på karacken Tuppen

Det är väldigt gött med pseudohistorisk kampanjvärldar att det går att surfa in på Wikipedia eller läsa valfri populärhistorisk bok, hitta nåt schysst och helt enkelt bestämma sig för att det ska vara sant i ens setting.

Texten i början av inlägget är en mycket lätt bearbetning av ett citat från Peter Kropotkins bok Inbördes hjälp. Citatet figurerar i artikeln om gillen på svenska Wikipedia, och utpekas som ett otroligt bra exempel på andan i medeltida gillen. I diskussionen till artikeln pekar nån på att texten känns alltför skönliterär och dessutom är skriven av en anarkist som kanske har politiska mål med att visa på socialistiska ideal nånstans där de kanske inte riktigt förekom i den formen.

I rollspelshistoria har vi som sagt lyxen att bara kunna slänga ut det, men det är sällan dumt att ändå ha med sig det kritiska ögat och kanske kolla upp samma sak på några fler ställen. Annars blir vi duperade på det sätt som många (exempelvis undertecknad) blev av somliga utgåvor av Drakar och Demoner vilket resulterat i helt allvarligt menade samtal om att tvåhandssvärd väger åtta kilo.

Men nog om det. Bruket att forma gillen ombord på skepp nerkokat till att kaptenen håller ett litet tal och att man sedan (som beskrivs i artikeln) väljer en fogde och fyra scabini (plural av italienskans scabino som väl närmast blir nämndeman på svenska) känns grymt rollspelsbart. Vitsen är alltså att gillet ska skipa rättvisa ombord så att dispyter ombord inte spårar ur.