31 december 2012

Sankt Macchi trogna

Liesl kunde inte tro sina ögon. Reinhard blev högröd i ansiktet. Fader Cammius försökte låtsas som ingenting – han tyckte det var alltför pinsamt att erkänna vad som försegick. Joisane tappade humöret och lappade till en av ynglingarna. Hur kunde de få för sig att göra så här, under mässan, mitt i processionen?
– Se så fröken, flinade broder Thibault. Det är till Sankt Macchi ära! Sedan fortsatte han försöka kliva på den sill som var fastknuten med snöre i bältet på den som gick framför honom, samtidigt som han själv försökte undvika att någon bakom klev på den sill han själv släpade efter sig.
Alla inom kyrkan är inte gudfruktiga och helgonlika, eller korrumperade och giriga. En del är till synes vanvördiga pajasar som driver med allt och alla utan urskiljning, och dessutom begivna på sprit. Möter du på sådana så är de kanske macchiarder: studenter, munkar och nunnor som författar och framför satiriska dikter, sånger och skådespel, och på fräcka sätt kritiserar dubbelmoralen inom kyrkan. De flesta är rigarditer och kan därför se missbruk av makt och rikedom på nära håll.

Macchiarderna är alltså, trots sin påtagliga världslighet, mer eller mindre på samma sida som asketerna i konflikten kring hur kyrkan ska skötas. Genom att ge nya texter till kyrkans hymner, och använda den skolastiska filosofins alla grepp framför de sin kritik tillsammans med hyllningar till kärleken, livet och vinet.

Namnet macchiarder kommer av att de ofta kallar sig anhängare till Sankt Macchus, ett helgon vanligt folk aldrig hört talas om. Det beror på att Macchus inte är något helgon, utan en av de fasta figurerna i en slags vulgär fars som spelades i det som numer är Pannonska imperiets hjärtland. Namnet klingar ofta tillräckligt bekant för att de med lite bildning inte ska våga ifrågasätta det, till macchiardernas stora nöje.

Nedan följer en dikt skriven av en macchiard. Schlaraffenland är ett fantasirike, och den Decius som omnämns är Sankt Decius – skyddshelgon för spelare och dobblare (och till skillnad från Sankt Macchus inget påhittat helgon).

Jag är abbot i Schlaraffenland,
och mitt råd är en samling drinkare,
och i Decius anhang har jag behag,
och den som om morgonen frågar efter mig på krogen,
han skall efter kvällningen gå naken därifrån,
och sålunda berövad sina kläder skall han ropa:

”Ve mig! Ve mig!
Vad har du gjort, skändliga lott!
Mitt livs hela glädje
har du tagit ifrån mig!”

---

Macchiarderna är rakt av kalkerade från vår världs goliarder. Deras idag mest välkända efterlämningar finns i Carmina Burana (som ju redan figurerat här på bloggen tidigare), en samling sånger som i sin tur idag är mest känd genom Carl Orffs tonsättning. Här finns fler av texterna därifrån i svensk översättning av Claes Wirsén.

Stort tack till K som kom med idén!

30 december 2012

Sankta Viviane

Eftersom jag inte har något bättre för mig har jag testkört Klostermakaren. Jag fick fram ett medelstort växande nunnekloster med egenskaperna Känd kompositör och Omgivet av äppellundar.

Sankta Viviane
På Talmonts västkust ligger ett kloster som i folkmun kallas St. Viviane. Det officiella namnet är Sankta Viviane och Sankt Sebastians kloster i Larnaud. Det tar ungefär en timmes promenad från själva staden Larnaud för att komma till klostret, och det är en ganska angenäm sträcka att gå. Klostert är högt beläget med egen klosterkyrka som syns vida omkring, och är omgivet av välskötta äppellundar. Det är känt för sin goda cider, som syster Emersende ansvarar för, och för de vackra sångerna som syster Cyrielle komponerar.

I klostret bor 15 nunnor och 26 konverser, och de ser ut att bli fler. Klostret är välmående och har gott anseende så det är på väg att växa till sig ytterligare. Man håller i detta nu på att bygga ut både kyrkan och anläggningarna där man gör cidern.

Abbedissan, moder Flore, kommer från en adlig släkt och är djupt involverad i traktens politiska spel. Hennes familj kämpar för att återfå sin forna makt i regionen, men ligger för nuvarande i underläge. Istället är det en familj med albiskt påbrå som håller de rikaste förläningarna. Flore är i medelåldern, halvdöv, och girig. Hennes främsta mål just nu är att hennes bror, riddaren Guillaume de Belley, eller hon själv (för klostrets räkning) ska få rätten att hålla marknaden i Larnaud.

The Supersizer Eat … Medieval

Om inte vinterhögtiderna fått er att tröttna på mat tänkte jag föreslå något att titta på. Mitt favoritprogram på tv i höst har varit Historieätarna på SVT, där Lotta Lundgren och Erik Haag haft historiska kläder, ätit historisk mat, och borstat tänderna på historiska vis. Tyvärr gick inte programserien längre tillbaka i tiden än till 1600-talet, men det gör den brittiska förlagan, The Supersizers Eat …. Sue Perkins och Giles Coren tar sig tillbaka både till den romerska republikens dagar och till medeltiden. 

Givetvis är det det sistnämnda avsnittet jag tänkte föreslå att ni kikat på. Då får ni bland annat se en påfågel som rider en gris, höra prat om hur kryddor följde i spåren på de återvändande korsfararna, och se riktigt bordsplacering vid en fest i slottets hall.

 

Det här är bara första sjättedelen av programmet. En spellista med alla delarna finns här.

25 december 2012

Flagellanterna från Grantie

Man tror att det började med några enstaka människor från den lilla byn Grantie som under en gudstjänst föll i extas och lämnade kyrkan för att gå ut på fälten. Där gisslade de sig själva tills blodet rann från deras ryggar.

Det sägs att den helige Calidius kom till dem och skänkte dem visioner av framtiden. Visioner där landet  drabbades av farsoter. Visioner där landet drabbades av sju år av torka följt av sju år av regn.

Nu, mindre än ett år senare, rör det sig om band om hundratals personer som vandrar från by till by och aldrig stannar mer än en dag på samma ställe. De gjuter sitt blod på fälten och lever på ett minimum av bröd och vatten. Genom att plåga sina jordiska kroppar hoppas man kunna vinna Ramas nåd, och undgå sjukdom och missväxt. Det har hänt att präster som försökt hindra självgisslarna har blivit dödade.

Än så länge har fenomenet inte spritt sig utanför Arlac, men inom hela den kyrkliga världen är det omtalat. Många präster skyller det på asketerna, och menar att det är deras irrläror som sått galenskapens frö i vanligt hederligt folk.

22 december 2012

Kramplösande och svettdrivande

På senaste tiden har jag kikat lite på medicinalväxter och vad som skulle kunna tänkas finnas i en klosterträdgård. En av favoriterna hittills är kungsmynta som jag måste få skriva några korta rader om.

En gång i tiden ansågs kungsmynta vara en mycket användbar växt. Man smaksatte mat och dryck med den, använde den för att lindra hosta, och trodde den var kramplösande och svettdrivande. Den skyddade också mot onda ögat, häxor och otyg, och var ett motgift mot ormbett.

Fett va? Idag kallar vi den oftast för oregano och tycker allt smakar pizza om vi använder den. Det kanske inte var bättre förr, men lite coolare i alla fall!

17 december 2012

Arcarias vanligaste möbel?

Jag har länkat till en av mina favoritbloggar St. Thomas guild ett par gånger tidigare här på Nor Bannog, men jag känner att det faktiskt inte kan bli en gång för mycket. I inlägget från idag så tittar de på kistorna i det tyska Kloster Isenhagen. Givet att kistan är en av medeltidens mest vanlig möbler så tycker jag det kan passa sig att ha lite koll på hur de ser ut egentligen om man vill vara en riktigt insnöad kulturspelare.


Jag hade nöjet att se några av de medeltida kistor som står på Historiska museet i Stockholm för ett par månader sedan, och det var riktigt läckert. De kom alla från kyrkor så det rörde sig om stora pjäser med många rejäla järnbeslag. Järnbeslagen var inte bara dekoration eller för att göra det svårt att bryta sig in i kistan – det behövdes helt enkelt för att hålla ihop den ganska grova konstruktionen. Senare kistor (som de i länken) har lite finesser som tappar och träplugg istället för mängder av järn.

Jag har inte direkt någon begåvning som snickare, men jag blir fasligt sugen på att försöka smälla ihop en för eget bruk. Förvaring, extrabord, extra sittplats – allt i ett! Så mycket bättre än nån tråkig stol.

16 december 2012

Mer som inte hör hemma i Arcaria

När jag nu ändå gjort ankor tänkte jag att jag väl lika gärna kunde göra några av stapelvarorna från äventyrarfantasy också. Jag har inte gjort nån ansats att gestalta Arcarias alver och dvärgar, utan det här är mer allmänna varianter. Jag tar bara upp det som skiljer från människor, så om det inte står något annat är det +3 på Styrka och Motorik som gäller, och så vidare.

Alv
Motorik +4 eller Gåvan +1
Sinnen +1
Kroppspoäng 1t6+5
Rollpersonen får Mörkerseende som en fördel och är fri att välja en andra. Alver åldras inte synbart och är helt immuna mot sjukdomar.

Dvärg
Styrka +4
Motorik +2
Kroppspoäng 1t6+7
Rollpersonen får Mörkersyn (som besvärjelsen) som en fördel och är fri att välja en andra. Dvärgar kommer sällan väl överens med djur utan har -2 på alla slag där detta kan vara relevant (Djurtränare, Köra vagn, Rida).


Halvalv
Sinnen +1
Kroppspoäng 1t6+5
Det alviska blodet gör att halvalven kan se fram emot att leva dubbelt så länge som en människa. Rollpersonen får Immun som en fördel och är fri att välja en andra.

Halvling
Styrka +1
Motorik +4
Kroppspoäng 1t6+4
Halvlingar är förvånansvärt lätta i steget och får +2 i färdigheterna Gömma sig och Smyga. De har också en tendens att klara sig märkligt väl när de är ute på äventyr. När det är dags att slå fram rollpersonens Hjältepoäng slår spelaren en sexsidig tärning två gånger, tar det högsta resultatet och lägger till ett.

13 december 2012

Karaktärsdragen i pdf-format

nedladdningssidan finns nu en länk till en pdf-version av tabellerna med karaktärsdrag som jag la upp här på bloggen i söndags. Tanken är att det ska bli en pdf av klostermakaren också men den lär dröja tills jag har listat ut hur man bygger en skojig namngenerator för kloster (eller fått några fantastiska tips!).

12 december 2012

Det finns inga humanoida ankor i Arcaria

… men det betyder ju inte att det inte ska finnas några riktlinjer för att spela ankrollpersoner med Sagas regler:
  • När du gör en anka som rollperson lägger du bara till +1 på styrka (inte +3 som människor).
  • Rollpersonen får +10 i färdigheten Simma, +2 i färdigheten Gömma sig, samt +2 någon av färdigheterna Fiske, Köpslå, eller Segla.
  • För att få fram rollpersonens totala kroppspoäng så slår du 1t6+4*.
Puh, då var det klart. Jag kan bjuda på en text som skulle passa i bestiariet också:

Ankor
Kroppspoäng: 7
Förflyttning: 10
Attack närstrid: 6/-1
Attack avstånd: 7
Försvar: 5
Naturligt försvar: 0
Närvaro/Magiskt försvar: 6
Magi: –
Speciella förmågor: Se nedan

Ankfolket ser ut som stora, uppräta ankor med armar istället för vingar. Man ser dem oftast som fiskare eller köpmän i vattennära områden, och ibland som havsfarande pirater. De simmar mycket bra och är duktiga på att dyka – något många unga ankor övar sig på, men de äldre sällan gör utom när det behövs. Även om de har rykte om sig att vara envisa och ha hett temperament.är ankornas temperament mycket likt människors. Om de tvingas (eller väljer) att ta till vapen är det för det mesta kortsvärd och lätta armborst de väljer.

---

* Eftersom ankor kan ha mindre än 7 kroppspoäng kan du behöva ta en titt i Saga Trudvang (pdf, 2,3 MB) om ni använder träffområden när ni spelar. På sidan fem finns en expanderad tabell för hur många kroppspoäng det blir i varje kroppsdel.

09 december 2012

120 karaktärsdrag

Lite mer färg på figurerna skadar ju sällan. Slå två eller tre gånger på tabellerna här så får du lite färgstarkare spelledarpersoner eller några idéer till en rollperson. Rulla en t6 för att se vilken tabell du hamnar på och en t20 för att se vilket karaktärsdrag det blir.

  1. Tabell A
  2. Tabell B
  3. Tabell C
  4. Tabell D
  5. Tabell E
  6. Tabell F
Tabell A:
  1. Adlig
  2. Alltid hungrig
  3. Allvarlig
  4. Arg
  5. Arrogant
  6. Attraktiv
  7. Avskyvärd
  8. Avslappnad
  9. Avundsjuk
  10. Babblig
  11. Barnslig
  12. Bekymmerslös
  13. Beroende
  14. Beskyddande
  15. Beslutsam
  16. Blyg
  17. Diktatorisk
  18. Djupt religiös
  19. Döv
  20. Eccentrisk

Music of the Troubadours

En fantastisk grej med Spotify är att man kan få smaka på massor av musik man aldrig trodde fanns, bara man råkar hitta den på något sätt. En fantastisk sak med att köpa en skiva är att det i regel står nåt på skivan eller i medföljande konvolut om vad det är man lyssnar på egentligen. När jag lyssnar på dagens tips saknar jag det där konvolutet.

Music of the Troubadours har fint harpspel, mycket fint flöjtspel, och en massa annat fint också. Det som får den att sticka ut är sångerskan. Istället för det vanliga lite klassiska stuket så har hon en stil som får mig att tänka på sydeuropeisk folkmusik.

En del av låtarna är inte bara trevlig lyssning utan förslår nästan användningsområden av sig själva dessutom: Ara Lausatz, Lausat, Lausat är en livlig fest i någonstans kring Mare Pannona, Humlis Forfaitz är ett ömt eller vemodigt kärleksmöte i Dantras, och i Quan Vei La Lauzeta Mover måste man hinna ikapp någon för att utfärda en varning.

Som jag antydde i början finns albumet på Spotify. I det här fallet finns den även YouTube, dels i ett otympligt klipp på över en timme, dels enstaka låtar här och där. Här är en av dem:

05 december 2012

Klostermakaren

Jaså, spelarna utbrister plötsligt att de söker upp närmaste kloster? Inga problem! Med några enkla rull så har du grunden klar! Plocka fram några t6 och t20 och sätt igång. Tabellerna passar bäst ihop med mysfantasy och riddarromantik där det inte är så noga vilken orden munkarna eller nunnorna tillhör.

Hur stort är klostret?
Slå 1t6, justera med -1 om klostret ligger väldigt avsides, +1 om klostret ligger väldigt centralt, +1 om det är väldigt bördigt i trakten.
1. Litet, nyligen grundlagt 2+t6 munkar eller nunnor, 2t6 konverser, 1 egenskap
2. Litet, etablerat: 4+t6 munkar eller nunnor, 6+t6 konverser, 2 egenskaper
3. Litet, växande: 6+t6 munkar eller nunnor, 4+2t6 konverser, 2 egenskaper
4. Mellanstort, etablerat: 8+2t6 munkar eller nunnor, 10+2t6 konverser, 2 egenskaper
5. Mellanstort, växande: 8+3t6 munkar eller nunnor, 16+2t6 konverser, 2 egenskaper
6. Stort: 20+2t20, 30+3t20 konverser, 3 egenskaper

Konverser kallas de män eller kvinnor som inte är munkar eller nunnor men bor i anslutning till klostret och arbetar där. De har i regel avlagt löften av något slag de också, men bär inte samma dräkter som munkarna eller nunnorna, så det är lätt att se skillnad. Många av dem är hantverksskickliga, antingen sedan tidigare eller genom sitt hårda arbete i klostret.


Vilka bor i klostret?
Förutom kloster för munkar och nunnor finns också delade kloster där de delar kyrka, men inte bostäder.

1-2. munkar
3. munkar och en mindre andel nunnor
4. nunnor och en mindre andel munkar
5-6. nunnor


Vilka egenskaper utmärker klostret?
Alla kloster är ju inte lika, utan präglas av de som bor där och verkar, eller av omgivningen. Slå en till tre gånger på tabellen (enligt klostrets storlek). Slår man samma resultat två gånger är klostret särskilt präglat av denna egenskap (kanske känt i hela riket), slår man samma resultat tre gånger är klostret antagligen känt över hela kontinenten.

1. Biodlingar (framställer honung, vax, mjöd)
2. Bryggeri (framställer öl)
3. Driver hospital (sjukhus för spetälska)
4. Har fått en gruva i förläning
5. Har fått ett stenbrott i förläning
6. Håller marknadsvecka
7. Korrumperat (många i klostret dyrkar i själva verket Shaitan)
8. Kunniga smeder (framställer varor av ovanligt god kvalitet)
9. Känd kompositör (någon i klostret skriver särskilt vackra hymner)
10. Omgivet av äppellundar (tillverkar cider)
11. Produktivt skriptorium (framställer böcker och andra handskrifter av god kvalitet)
12. Radikal teologi (abbotten eller abbedissan möjligen i konflikt med biskopen)
13. Skådespelartalanger (några av munkarna/nunnorna och konverserna framför mysteriespel)
14. Skönsång (klostret har en ovanligt välodlad sångkultur)
15. Starka murar (klostret har uppförts av särskilt skickliga murarmästare/stenhuggare och är särskilt försvarbart)
16. Stor fiskdamm (klostret är känt för att munkarna/nunnorna är välgödda)
17. Stor örtagård (odlar medicinalväxter)
18. Tar emot pilgrimer
19. Tystnadslöfte (endast konverserna talar, abbotten/abbedissan meddelar sig i skrift)
20. Öppen klosterskola (klostret tar emot elever från rikare familjer eller av ovanlig begåvning, inte bara blivande munkar eller nunnor)

Hur är abbotten/abbedissan?
Det är stor risk att spelarna känner sig viktiga och vill träffa klostrets överhuvud. Slå 1t6 två gånger så får vi se vad det är för någon typ som tar emot.

1. Sträng
2. Rundlagd
3. Mycket gammal
4. Fåordig
5. Halvdöv
6. Nyckfull

    och/men

1. gillar att skämta
2. skarpsint
3. har en djup klangrik röst
4. har allvarliga ögon
5. svarar på frågor med frågor
6. girig


Vad heter klostret?
Någon namngenerator kommer inte finnas med förrän i Klostermakaren 2.0, men några tips kan jag bjuda på. Den enklaste metoden är att du tar och rullar på en namnlista och säger att klostret är döpt efter helgonet vars reliker finns att beskåda i klosterkyrkan. Två andra varianter är att döpa klostret efter platsen där det ligger, eller att ge det något namn på latin som låter bra.

03 december 2012

Broder Anselm

Den här snubben är för cool för att inte basera en spelledarperson på:


Broder Anselm anlände till Findon för några veckor sedan. Han pratar inte så mycket, men av hans kraftiga accent listade man snabbt ut att han måste vara från Marksland från början. Han säger att han inte är eller har varit munk eller präst, men många tvivlar. Han bär bär flera pilgrimsmärken, sjunger uteslutande kyrkliga sånger (om än med en innerlighet man aldrig hör prästerna sjunga med), och ryktet säger att han dessutom är läskunnig.

De flesta dagar kan man finna honom på Sankt Oscrics torg. Om inte sången leder en rätt kan man hålla utkik efter folksamlingen. Kontrasten mellan hans höga och klara sångröst och hans björnaktiga utseende har gjort honom till en riktig attraktion i staden, och hans mystiska förflutna bidrar förstås också till hans popularitet.

Anselm var tidigare ordensriddare, medlem i Panons Näve och har tampats med Mizadhirs härar långt i söder. Efter en särskilt blodig batalj uppenbarade sig den helige Kouzaios för honom och befallde att Anselm skulle ge fångarna av Panons nåd istället för att utsätta dem för människors vrede. Flera av hans ordensbröder blev rörda till tårar när Anselm berättade om sin syn, men några förkastade hans ord. I slutändan fick de flesta av fångarna löpa med livet i behåll, främst för att riddarna var för upptagna med att slå ihjäl varandra. Sedan dess är Anselm stämplad som förrädare och kättare av sin forna orden.

Galdrbok


”Alltså, det här kommer ju inte vara särskilt bra”, tänkte jag när jag såg bilden på omslaget. Ett enhörningshuvud från slöjden, ett vattendrag, en flashig fantasifull titel, ensemblens namn satt med typsnittet Papyrus … nä, det måste ju vara nåt smetigt grejs (kanske nåt ”keltiskt” – genren som Loreena McKennitt är drottning av). En massa reverb, nån syntmatta, harpa eller smäktande hackbräde.

Tji fick jag.

Det visar sig att Daughters of Elvin är en medeltidsensemble som ligger nånstans mellan det torra jag normalt visar upp här, och de ”glättigare” partybanden med stora trummor och säckpipor. Istället för att ha mycket av samma så har albumet Galdrbok istället lite av varje. Härligt livligt slagverk, mångsidig instrumentering, och bitvis känns det ganska autentiskt. Sången är som vanligt lite för klassiskt skolad för min smak, men man kan ju inte få allt här i världen.

Albumet finns på Spotify, och det finns en del videos med ensemblen på YouTube. Här är en liveversion på en av låtarna från skivan:

01 december 2012

Ännu mer musik

I brist på någon vältuggad klokskap att dela med mig av i afton så ska jag i alla fall ställa upp med två länkar till album på Spotify.

Det första albumet snubblade jag in på via en vän som lyckats nämna och länka en låt tillräckligt ofta för att jag skulle vara tvungen att höra några versioner. Albumet heter Mil suspiros dió Maria och på det framför ensemblen Continens Paradisi musik från den brazilianska renässansen. Musiken är troligen sprungen från vad man spelade i Portugal och Spanien under renässansen, och sedan något knådad i den nya världen.

För Arcaria tror jag det här kan vara lämplig musik för besök i fina residens eller hov i Tarroc, Ondaria eller kanske Castoria.