Det är mänskligt att fela

Varning! Det här är nog det nördigaste inlägget jag någonsin kommer göra på den här bloggen.

Kära läsare. Hämta din grundbok till Saga och slå upp den på sidan 60. Där finner du ett musikinstrument avbildat. Om du inte råkar ha din bok i närheten, eller inte har någon (vilken skandal!) så kan jag skvallra om att teckningen ser ut lite som den här:

  Detta anges vara en fela, troligen från Talmont eller Arlac. Så kanske det ligger till i Arcaria, men jag upptäckte nyligen att i vår värld är det en ombygd citole. Det finns bara ett medeltida exemplar bevarat, och det har tyvärr byggts om (gissningsvis under 1500-talet) till det fiolliknande instrument vi ser på bilden.

Ursprungligen lär den ha haft platt lock och botten, och inte varit försedd med f-hål utan med en eller flera rosetter (sirligt utskurna ljudhål som de man ser på t.ex. lutor). Enklare varianter av instrumentet kunde se ut såhär:

Här syns det också tydligt att instrumentet är menat att ha band (som lutor eller gitarrer), och spelas med någon form av plektrum (här gissningsvis tillverkat av en fjäder).

Felan, då känd under namnet vielle, var under medeltiden även den försedd med platt lock och botten (den moderna fiolens välvda lock och botten är ännu några hundra år bort). Hur många strängar den hade och hur den var stämd varierade (allt varierade faktiskt – det fanns just ingen standardisering alls), men här spelade man i alla fall med stråke. Jämfört med idag hade stråken betydligt lägre spänning vilket gav svagare ljud men också möjlighet att med hjälp av en plattare greppbräda spela på fler strängar samtidigt.

Nu tycker jag vi tar och provlyssnar!

Citole:

Fela:

Om du är nyfiken på fler medeltida instrument så tycker jag du ska ta en titt på gruppen Trouvère’s hemsida där de har beskrivningar och ljudexempel på ett gäng instrument. Själv vill jag skaffa en gittern, men efter att ha skrivit det här inlägget känns en citole ganska rolig också!