26 juli 2012

En tanke om kulturspel

Kolla vad jag hittade i en låda:
Klicka så kanske det blir läsbart!
Klottret längst till vänster och uppe i högra hörnet
är inspirerat av kalkmålningar från 1400-talet.
Verkar som jag funderat lite på vad jag skulle vilja ha med om jag skulle vara delaktig i att skriva ett supplement med fokus på gillen. Gissningsvis nedklottrat förra eller förrförra sommaren. Kanske inte så konstigt att ett par av mina första inlägg på bloggen handlade om just ett gille och helgonet som det tagit namn efter?


Jag har en stark känsla av att det skulle kunna bli en ganska torr skrift där till och med omslaget skulle påminna om sånt material som museer producerar. Jag måste erkänna att jag älskar såna trycksaker ibland, men det tror jag knappast alla gör.

Den här tankekartan illustrerar nog ganska bra på hur jag tänker kring kulturspel. I ett litet hörn så står det ”exempelgillen” medan gillenas organisation, vilka privilegier de har och hur de funkar i olika länder är mer centralt. Jag är helt enkelt mer intresserad av att ha ett grepp om hur kulturen fungerar än att översvämmas av detaljer. För mig är detaljer lätta att hitta på men jobbiga att läsa in, medan strukturer är något jag har lätt för att läsa in. Det tar däremot en väldig massa läsande och tänkande innan jag är så hemma i en sån struktur så att jag kan sammanfatta det på något kortfattat och bra sätt. Ju mer jag läser, desto mer komplext ter sig det medeltida samhället (och ju mer komplext det ter sig, desto mer intressant blir det!).

20 juli 2012

Det är mänskligt att fela

Varning! Det här är nog det nördigaste inlägget jag någonsin kommer göra på den här bloggen.

Kära läsare. Hämta din grundbok till Saga och slå upp den på sidan 60. Där finner du ett musikinstrument avbildat. Om du inte råkar ha din bok i närheten, eller inte har någon (vilken skandal!) så kan jag skvallra om att teckningen ser ut lite som den här:
  Detta anges vara en fela, troligen från Talmont eller Arlac. Så kanske det ligger till i Arcaria, men jag upptäckte nyligen att i vår värld är det en ombygd citole. Det finns bara ett medeltida exemplar bevarat, och det har tyvärr byggts om (gissningsvis under 1500-talet) till det fiolliknande instrument vi ser på bilden.

Ursprungligen lär den ha haft platt lock och botten, och inte varit försedd med f-hål utan med en eller flera rosetter (sirligt utskurna ljudhål som de man ser på t.ex. lutor). Enklare varianter av instrumentet kunde se ut såhär:
Här syns det också tydligt att instrumentet är menat att ha band (som lutor eller gitarrer), och spelas med någon form av plektrum (här gissningsvis tillverkat av en fjäder).

Felan, då känd under namnet vielle, var under medeltiden även den försedd med platt lock och botten (den moderna fiolens välvda lock och botten är ännu några hundra år bort). Hur många strängar den hade och hur den var stämd varierade (allt varierade faktiskt – det fanns just ingen standardisering alls), men här spelade man i alla fall med stråke. Jämfört med idag hade stråken betydligt lägre spänning vilket gav svagare ljud men också möjlighet att med hjälp av en plattare greppbräda spela på fler strängar samtidigt.

Nu tycker jag vi tar och provlyssnar!

Citole:

Fela:


Om du är nyfiken på fler medeltida instrument så tycker jag du ska ta en titt på gruppen Trouvère’s hemsida där de har beskrivningar och ljudexempel på ett gäng instrument. Själv vill jag skaffa en gittern, men efter att ha skrivit det här inlägget känns en citole ganska rolig också!

Namn från Malakan och Mizhadir

Dags för namn från de enda två människorikena på kartan som inte avhandlats ännu, Malakan och Mizhadir. Jag har tänkt mig att den första listan med namn är för vanligt folk och den andra är för prästerskapet och övriga delar av eliten.

Om man hamnar i något av de här länderna och behöver fler namn kan man med fördel låna in några från närliggande områden. Jag tänker särskilt på namn från Seyadh och Khamad, tawhidnamn, samt på namn tillhörande ursprungsbefolkningen i Castoria (tredje listan i inlägget). Utöver det lär det finnas slavar från hela världen i Malakan och Mizhadir, så det är nog bara att hugga till med nåt.

Kvinnonamn
  1. Amare
  2. Amata
  3. Ashayt
  4. Bennu
  5. Dedet
  6. Gemeka
  7. Irisi
  8. Kebi
  9. Kemisi
  10. Khamaat
  11. Kiwu
  12. Mehnit
  13. Nebet
  14. Nubiti
  15. Paniwi
  16. Sadeh
  17. Sagira
  18. Salidji
  19. Siti
  20. Talibah
  1. Ahassunu
  2. Arahuna
  3. Banunu
  4. Baranamtarra
  5. Erishti-Aya
  6. Gashansunu
  7. Ku-Aya
  8. Meshenna
  9. Molok-gamelat
  10. Mushezibti
  11. Nidintu
  12. Nigkalla
  13. Ninshuel
  14. Tabni-Molok
  15. Tanafriti
  16. Tiankhit
  17. Tinubiti
  18. Ubalnu
  19. Zakiti
  20. Zimuandagal
Mansnamn
  1. Adjo
  2. Baraka
  3. Bek
  4. Hemon
  5. Iteti
  6. Kemosiri
  7. Khenti
  8. Laqip
  9. Medhu
  10. Menes
  11. Mtidja
  12. Nahti
  13. Neshi
  14. Paheri
  15. Paneb
  16. Sabestet
  17. Senh
  18. Seti
  19. Shushu
  20. Wenamun
  1. Arishaka
  2. Burnaburiash
  3. Dipatusu
  4. Ekurzakir
  5. Enshunu
  6. Hillalum
  7. Ibbi-Adad
  8. Kirizal
  9. Kurigalzu
  10. Sainhur
  11. Mageshgetil
  12. Manishtusu
  13. Naram-Sin
  14. Nikanuur
  15. Puzur-Molok
  16. Sizkur
  17. Suusaandar
  18. Ugurnaszir
  19. Ulsharra
  20. Zabar
 
 

19 juli 2012

Men Tawhiderna då?

Ja, just! Jag glömde ju faktiskt en grupp igår när jag pysslade med namn från Seyadh och Khamad: de stolta ökennomaderna man kallar Tawhider. I det fallet tänker jag helt enkelt rekommendera den namnlista med berbiska namn som Jessica Hammer sammanställt för Story Games Name Project.

18 juli 2012

Namn från Seyadh och Khamad

Seyadh och Khamad är troligen de riken med mest intrikat namnkultur i Arcaria. Ett fullständigt namn kan bestå av upp till fem element som alla kan användas samtidigt:
  1. Ett förnamn, kallat ism.
  2. Ett namn som visar att man är abu (far) eller umm (mor) till sitt äldsta barn. Namnet kallas kunya, och används vid respektfullt tilltal. Vid användning av hela namnet kommer det här allra först.
  3. Ett (eller flera) namn som säger vem man är son (ibn) eller dotter (bint) till, kallat nasab. Man kan fortsätta fler generationer bakåt, men det är mycket ovanligt att gå längre än tre.
  4. Ett tillnamn som beskriver någon egenskap personen har eller skulle vilja ha, kallat laqab. I vissa fall, särskilt om namnet beskriver en som al-Wáhids tjänare, ersätter detta laqab ens ism.
  5. Ett tillnamn baserat på yrke, släkttillhörighet, eller var man kommer ifrån, kallat nisba. Sista delen av ett namn.
En del att hålla reda på, inte sant? Nå, det behöver inte göras särskilt avancerat. Det går lika bra att kalla Fathuna al-Kātiba (ism + nisba) för Fathuna skrivaren, eller Salma al-Dhalfā (ism + laqab) för Salma den trubbnästa. I fallet spelledarpersoner skulle jag till och med säga att det är att föredra om man har spelare som inte kan arabiska men kan svenska, för då säger namnet direkt det som det skulle ha sagt till rollpersonerna.

Att redogöra för några föräldrar är ett bra sätt att bygga ett mer imponerande namn. Genom att slå tre t20 och läsa av resultaten lite slumpmässigt på namnlistorna så får jag till exempel namnet Jabir ibn Asad ibn Bilal (Jabir son till Asad son till Jabir – ism + nasab för två generationer bakåt).

Som det står ovan så kan man ibland ha ett religiöst laqab som ism. För att göra det så tar man ordet för tjänare (abd för män, amat för kvinnor) och lägger till ett av den Endes namn (jag föreslår att man lånar ett av Allah om man inte har några andra idéer). Amat aš-Šakūr (”Den Tacksammes tjänarinna”) och Abd al-Khāliq (”Skaparens tjänare”) kan alltså fungera både som förnamn och tillnamn.

Här har vi alla fem elementen, med en twist:
Abu Amat aš-Šakūr Yamin al-Rashid ibn Abi Wasil ibn Sufyan al-Ashshāb
Kunya allra först, dotterns ism (Amat aš-Šakūr) är i form av en religiös laqab/ism-variant. Sedan hans eget namn Yamin (ism) och hans laqab (al-Rashid betyder ungefär ”den rättstyrde”). Sedan kommer nasab för två generationer. Här är twisten: namnet referar till Yamins far med kunya (Abu blir Abi i det sammanhanget), så Wasil är en bror till Yamin. Yamins far är i sin tur son till Sufyan. Sist av allt kommer nisba, ett tillnamn baserat på yrke i det här fallet, och Yamin är alltså medicinalväxtodlare. Puh!

För den som vill ha ett komplett namn utan för mycket krångel så är kunya + ism + nasab (förälder till, eget namn, barn till) ett bra val. Annars upprepar jag: ism + tillnamn på svenska. Det kommer man hur långt som helst med.

Vill man hitta några laqab och nisba man kan använda så finns det listor här och här. Den senare länken består i stort av en artikel om just arabisk namnsed och rekommenderas till den som vill grotta ner sig mer. Det jag har återgivit här ovan är lite förenklat.

Här kommer listorna med förnamn:

Kvinnonamn

  1. Abdah
  2. Aziza
  3. Danā
  4. Faynān
  5. Hadija
  6. Halima
  7. Ḥamda
  8. Izza
  9. Jamila
  10. Kanza
  11. Layla
  12. Maryam
  13. Najma
  14. Nuzha
  15. Rahmat
  16. Rashida
  17. Rasis
  18. Salma
  19. Ulayya
  20. Zahra
  1. Aminah
  2. Atikah
  3. Baraka
  4. Dananir
  5. Fathuna
  6. Ḥalāwa
  7. Ḥassāna
  8. Hushayma
  9. Karima
  10. Mahjūna
  11. Nalkah
  12. Nu’ayma
  13. Qusayma
  14. Rayḥana
  15. Raziya
  16. Sabiha
  17. Sayyida
  18. Umayma
  19. Zaynab
  20. Zulaikha
Mansnamn

  1. Ahmad
  2. Asad
  3. Asim
  4. Bakr
  5. Bilal
  6. Darras
  7. Dirar
  8. Farras
  9. Ghalib
  10. Hammad
  11. Jabir
  12. Khalid
  13. Salim
  14. Sinan
  15. Sufyan
  16. Tahir
  17. Umar
  18. Utbah
  19. Wasil
  20. Yaskar
  1. Babak
  2. Bashshar
  3. Dabbah
  4. Farqad
  5. Hamid
  6. Harun
  7. Hassan
  8. Khuzaymah
  9. Mansur
  10. Nasr
  11. Qurrah
  12. Rashid
  13. Sabur
  14. Shaybah
  15. Sulaiman
  16. Talib
  17. Uthman
  18. Yamin
  19. Yasir
  20. Ziyad
 

15 juli 2012

Namn från Normark, Hamar och Skjagland

Utan vidare omsvep har jag nöjet att presentera ett gäng namn som inte bara hör hemma i vikingaländerna utan även i mina två favoriter bland Albions län, nämligen Tumbria och Highstone.

Här och där förekommer den härliga bokstaven ð (edd, eth, edh). Den kanske verkar avskräckande, men man behöver inte göra det svårare än att uttala den ungefär som th i engelskans ”them”.

Kvinnonamn

  1. Alvi
  2. Botvi
  3. Disa
  4. Finna
  5. Halla
  6. Helvi
  7. Hlif
  8. Holma
  9. Ingdis
  10. Jodis
  11. Jora
  12. Njala
  13. Ragna
  14. Runa
  15. Signe
  16. Svala
  17. Tova
  18. Unna
  19. Virun
  20. Yrsa
  1. Alfhildr
  2. Auða
  3. Eydis
  4. Fríða
  5. Halldis
  6. Herdis
  7. Hroða
  8. Ingifast
  9. Ingunn
  10. Lifdis
  11. Oddrun
  12. Ragnhildr
  13. Rannveig
  14. Roshildr
  15. Salgerðr
  16. Solbjörg
  17. Solveig
  18. Ulfrun
  19. Valdis
  20. Vigdis
Mansnamn

  1. Ale
  2. Anund
  3. Are
  4. Atli
  5. Bersi
  6. Björn
  7. Egill
  8. Einarr
  9. Finn
  10. Galdur
  11. Hafni
  12. Halvdan
  13. Ketill
  14. Orm
  15. Ottarr
  16. Rafnar
  17. Ragi
  18. Runar
  19. Steinn
  20. Toli
  1. Aðalbjörn
  2. Aðalsteinn
  3. Asmundr
  4. Botvid
  5. Brandr
  6. Böðvar
  7. Eymund
  8. Eyvind
  9. Gisli
  10. Grettir
  11. Gyllir
  12. Holmfast
  13. Hrappr
  14. Kettilmundr
  15. Kolgrim
  16. Ragnfast
  17. Rurik
  18. Salmundr
  19. Valdrikr
  20. Viðfastr
 

13 juli 2012

Rollpersonen i det medeltida samhället

Jag tänkte jag skulle dela med mig av det som jag just nu tror är nyckeln till att placera sin rollperson i det medeltida samhället. Det är två enkla frågor:

1. Vem tjänar du?
2. Vilka är din familj?

Om man svarar på de frågorna utan att säga ”ingen” och ”har ingen (de blev alla dödade av illvättar)” så har man antagligen en rollperson som fungerar bra att ägna sig åt kulturspel med. Den klassiska äventyrartypen som inte har några lojaliteter är nog mest bara lämpad som tjyv och bandit om man vill ägna sig åt kulturspel.

Ingen välanpassad individ i det medeltida samhället står utan någon att tjäna. Som hantverkarlärling tjänar du din mästare, som riddare har du svurit att tjäna någon ädling av viss betydelse, som en av kyrkans tjänare så har du plikter både mot mänskliga överordnade och Rama. Till och med en regent har någon att tjäna: även om det inte finns någon önskan att tjäna folket så måste regenten i alla fall tjäna sina vasaller.

Här kommer alltså det luriga: de här banden är ömsesidiga. Jag tjänar inte dig utan förbehåll, utan jag får något tillbaka. Bonden som brukar jorden får beskydd och själva jorden i sig till låns av riddaren som äger den. Den här riddaren i sin tur kanske har en marknad som inkomstkälla som den fått som förläning från en biskop. Biskopen förväntar sig att riddaren ställer upp militärt vid behov och en viss andel av vinsten i gengäld, medan biskopen själv måste tjäna kyrkan för att bli kvar i sin maktställning. Alla de här banden är personliga och bygger på löften om tjänster och gentjänster, så det är mycket intressant att veta vem du tjänar (och vilka som tjänar dig).

Vilka som är din familj kanske är allra viktigast när du råkat illa ut. Familjen kan hjälpa dig ekonomiskt och juridiskt (ett vittnesmål om din goda karaktär kan vara tillräckligt för att fria dig från misstankar om brott!) och är din trygghet i tillvaron. På många sätt är inte individen lika intressant i det medeltida samhället, utan familjen är på sätt och vis den minsta enheten.

Med familj menar jag inte bara blodsband. Som hantverkarlärling lever du som en del av mästarens hushåll och ingår därmed i dennes familj. Som medlem i en klosterorden så är ditt kloster din familj.

Om du vill integrera din rollperson i samhället, fundera på vem du tjänar och vilka din familj är.

11 juli 2012

Life in a Medieval City

I samband med att jag fick tipset om artikeln rörande kvinnor och arbete under medeltiden i början av juni så snappade jag också upp en rekommendation om Frances och Joseph Gies’ böcker Life in a Medieval CityLife in a Medieval Castle, och Life in a Medieval Village från Meg Baker.

För några veckor sedan läste jag ut Life in a Medieval City och kan nu vidarebefordra rekommendationen. Boken fokuserar på livet i staden Troyes 1250 och är full av intressanta saker rörande vardagslivet i staden i stort och smått. Särskilt upplysande tyckte jag det var att läsa om handel och hantverk – två områden som var mycket mer utvecklade än jag hade trott.

Jag har börjat på Life in a Medieval Castle och än så länge verkar även den full med smaskiga saker. Det här är den typ av böcker som nog är min största inspiration till Saga. Jag snubblar över små bitar av information som jag gärna vill ta med mig från böckerna om historia in i spelvärlden och se hur de får liv. Ett exempel från Life in a Medieval City: vävarna är bland de första att utvidga lärlingssystemet med gesällnivån (tidigare fanns bara lärlingar och mästare). Anledningen är för att man vill säkerställa tillgång till kunniga arbetare, för det krävs en många utbildade händer för storskalig tygproduktion. Hur reagerar vävgesällerna i Selinor på att plötsligt behöva söka anställning månad för månad i flera år istället för att bli mästare direkt som generationen innan?

Paret Gies har skrivet flera böcker till, både ihop och var för sig, och jag tycker alla titlarna ser intressanta ut. Kanske har jag några år av antikvariatsurfning framför mig?

09 juli 2012

Namn från Albion och Calanor

I riket Albion kan man stöta på namn av flera ursprung. Bland adeln är pannonska namn vanliga och i öster bär nordmännens ättlingar alltjämt vikinganamn, medan befolkningen i stort oftast har namn ur den inhemska albiska traditionen. Det är albiska namn som dagens listor innehåller.

Då Albion är utgångspunkten för Saga så tänkte jag att det var bra att ha extra många albiska namn. Alltså är det tre listor idag. Den tredje är tänkt att passa Calanor lite extra bra. Jag har försökt undvika dubletter från namnlistan i regelboken, men det kan ha slunkit med något namn som redan finns där.

Kvinnonamn

  1. Adain
  2. Aife
  3. Albree
  4. Alyna
  5. Betha
  6. Cille
  7. Cinnia
  8. Dera
  9. Dusa
  10. Efa
  11. Enid
  12. Fina
  13. Imme
  14. Kinna
  15. Lia
  16. Mavie
  17. Minna
  18. Nona
  19. Tilla
  20. Tola
  1. Adara
  2. Adyna
  3. Aeaba
  4. Blitha
  5. Elewisa
  6. Emelota
  7. Fenella
  8. Gemma
  9. Godid
  10. Gunnora
  11. Idone
  12. Immine
  13. Mildrythe
  14. Owena
  15. Rhiannon
  16. Tangwen
  17. Theda
  18. Wulfrun
  19. Ysbail
  20. Ysmene
  1. Aelic
  2. Angharad
  3. Banon
  4. Braith
  5. Branwen
  6. Cerwen
  7. Cwen
  8. Cynwise
  9. Deirdriu
  10. Emer
  11. Fluri
  12. Grainne
  13. Iola
  14. Kiena
  15. Lewena
  16. Mab
  17. Mair
  18. Penarddun
  19. Roheis
  20. Rothais
Mansnamn

  1. Adarc
  2. Aiden
  3. Ath
  4. Bran
  5. Cadoc
  6. Calder
  7. Dallan
  8. Edwyn
  9. Erc
  10. Fergus
  11. Find
  12. Godric
  13. Hew
  14. Mael
  15. Rab
  16. Rhun
  17. Tam
  18. Tindell
  19. Uryen
  20. Wynn
  1. Collen
  2. Drystan
  3. Eadmund
  4. Eadric
  5. Eadwyn
  6. Graeme
  7. Iain
  8. Idris
  9. Illand
  10. Killian
  11. Moray
  12. Oengus
  13. Osmær
  14. Oswyn
  15. Owein
  16. Ranald
  17. Reduald
  18. Turstan
  19. Wulfric
  20. Wulfstan

  1. Alun
  2. Amery
  3. Aodh
  4. Brys
  5. Cailean
  6. Conmac
  7. Conn
  8. Conwy
  9. Cormag
  10. Cuichelm
  11. Donall
  12. Eanraig
  13. Fflam
  14. Hengist
  15. Hereric
  16. Kentigern
  17. Niall
  18. Rorie
  19. Tarawd
  20. Weylyn