30 mars 2012

Mer än bara möbler

En av bloggarna jag håller koll på heter St. Thomas guild. Den har namn efter en liten reenactmentgrupp i östra Nederländerna, nära tyska gränsen. I första hand brukar bloggen handla om trähantverk och möbler, och det finns massor med fint bildmaterial att kika på – dels på deras egna saker, dels på bilder ur historiska källor. Perfekt för den som vill få ett hum om hur möbler i Arcaria skulle kunna tänkas se ut.

I det allra senaste inlägget i skrivandets stund så bjuder de dock på något annat än möbler, nämligen matrecept! Den som känner sig nyfiken på vad en torta in balconata är för något, eller titta på gamla hyvlar gör bäst i att besöka St. Thomas guild omgående!

15 mars 2012

En dos husregler

Jag har precis uppdaterat nedladdningssidan med en ny länk. Den leder raka vägen till en PDF med mina husregler för att göra rollpersoner till Saga.

Kortfattat så kör jag med 18 poäng att dela ut på grundegenskaper (sist jag spelade drog jag till med 20, och det kändes som lite för många), kortsiktiga och långsiktiga mål som jag berättat om tidigare, och språkregler rakt av från Saga Trudvang (om jag minns rätt i alla fall). Inga konstigheter.

Det som kan vara nytt är modifieringen av kroppspoäng baserat på några frågor, inspirerat av rollspelet Burning Wheel. Lever rollpersonen i smuts och misär? Dra av 1 kp. Är rollpersonen atletisk och aktiv? Lägg till 1 kp. Just nu kommer jag faktiskt inte ihåg vad jag tänkte var så bra med det när jag först skrev ihop de här husreglerna för mer än ett år sedan, men jag gillar fortfarande själva grejen så det fick vara kvar.

Utöver de här husreglerna som bara gäller hur man gör rollpersoner och hur språk funkar så har jag nog bara en husregel till jag tänkt använda, även den från Saga Trudvang. Det är regeln om att attacker som gör mellan 1T6+4 och 1T6+6 i skada omvandlas till 2T6 istället. 1T6+7 blir 2T6+1, osv. Höga fasta plus på skada känns helt enkelt för farligt i ett spel som Saga där man inte har så rikligt med kroppspoäng. Då känns det sportsligare att slå en tärning istället.

När jag putsade på mina husregler idag och funderade på det här med att Utbildning ger extra poäng att köpa språk för kom jag att tänka på det här problemet att alla duktiga magiker per automatik blir sämre på språk. Tanken slog mig då att man kanske skulle kunna tänka sig något slags bytessystem. Det jag tänker mig är att man kanske skulle kunna välja att köpa grundegenskaper för en eller två poäng mindre, och då få växla in mot nivåpoäng i sekundära egenskaper eller färdigheter.

En möjlig växlingskurs vore att 1 poäng från grundegenskaperna är lika med 2 poäng i sekundära egenskaper eller 4 färdighetspoäng. Då får man samma förhållande mellan de olika värdena som man har när man höjer dem med erfarenhetspoäng.

Jag tror det här skulle kunna vara en hygglig variant för att ha ovanligt belästa eller erfarna rollpersoner, något som jag funderat många gånger på hur man kan lösa.

Nå, det är lite vad jag har tänkt på när det gäller husregler. Hur ser det ut vid ditt spelbord?

14 mars 2012

En riddarsida om riddargrejer

När man googlar lite så kan man halka in på de mest underbara ställen. Jag snubblade nyss in på Unga Faktas sida om riddare. Det är kanske inte faktabiten som imponerar på mig utan alla jättemysiga bilder de har. Om det hade funnits äventyrsserier för 12-åringar som utspelade sig i Arcaria så borde de se ut precis så!

Om man tänker spela Saga med riktigt unga spelare kan det vara en guldgruva för att ge lite basinfo om främst den mer militanta sidan av medeltidsvärlden, med avsnitt om vapen, rustning, heraldik och en massa annat.

Själv trillade jag ganska raskt in på avdelningen om film där följande står att läsa (jag förväntar mig att det ger alla som är bekanta med filmen ett gott skratt):
Excalibur (1981) är nog den mest realistiska och blodiga tolkningen, och samtidigt en av de vackraste. 
Bland filmtipsen finns Lioneheart från 1987. Eftersom jag aldrig hört talas om den så letade jag reda på trailern på YouTube:


Spontant fick den mig att tänka på dels Astrid Lindgren-medeltid (Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta) och det här klippet ur Alexander Nevsky från 1938.

Någonstans mellan mysfantasy och riddarromantik skulle jag tippa. Känns tyvärr inte som någon höjdarfilm dock. Är det helt ogrundat? Är Lionheart en riktig pärla, värd stor möda att få tag på? Upplys mig gärna!

Under tiden ska jag nog ta och titta på Unga Faktas sida om riddarborgen!

08 mars 2012

Bestiarium

Vilken sällsam värld de levde i, medeltidsmänniskorna! För dem var drakar, enhörningar och gripar lika verkliga som apor, hundar och elefanter. I bestiarier, djurböcker, skildrades riktiga djur sida vid sida med rena fabelväsen. Syftet med djurböckerna var inte att visa vilka djur som fanns i världen, utan att förklara vad de olika djuren symboliserade.
Så börjar baksidestexten på Bo Erikssons bok Bestiarium: en medeltida djurbok. Det är en stilig lila sak i nästan samma storlek som Sagas regelbok.
Boken är illustrerad med bilder ur de medeltida djurböckerna, och tar upp många djur och monster. Som baksidestexten säger så är inte poängen med de gamla bestiarierna att lära ut en massa fakta om olika varelser. De handlar istället om människor och ideal. Bokens inledning ger läsaren en bild av hur bestiarierna passade in den medeltida världen.

Efter inledningen kommer olika kapitel med olika typer av varelser, t.ex. fiskar, stenar och träd, vilddjur och monster. Ja, stenar och träd får också vara med då de figurerar i en del gamla bestiarier. Anledningen är kort sagt att de ansågs vara besjälade och inneha vissa förmågor och krafter, snarare än att vara helt livlösa ting.

Varje djur presenteras först kortfattat med medeltida glasögon på, och sedan blir visar Eriksson hur djuret passar in i dåtidens symbolvärld och vad olika källor säger om det. För att få en känsla för presentationen så ska ni få läsa den om bin:
Bina är de minsta av fåglar: de föds ur oxarnas kroppar och ur ruttnande kött då de utvecklas från mask till bi. De lever i stora samhällen som styrs av en rättrådig kung, och precis som människorna tvingas de ibland dra ut i krig. Av daggstänk tillverkar bin honung, och av blommor gör de bivax.
Jajamen, de minsta av fåglar, styrda av en rättrådig kung. Kort sagt kan vi säga att människor idag tror och vet andra saker om djuren än vad medeltidsmänniskorna gjorde.

Vad har rollspelaren för glädje av den då? Tja, om man är ute efter häftiga monster att slåss mot så är den inte så bra faktiskt. De flesta lite vettiga monster som finns i den här boken finns redan i Saga, och de som blir över är av sådan typ att de kanske inte är så kittlande. Låt oss ta leucrotan som exempel: en varelse som bor i Indien, är en blandning av hyena och lejon, med storleken av en åsna, en hästs huvud, klövar på som en hjort och en käft som går från öra till öra. Precis som hyenan kan den härma mänskligt tal.

Nej vet ni vad, jag vill inte slåss mot leucrotan. Jag ser däremot gärna att de lärda i Arcaria kan ge exempel på fantasifulla bestar som lever i fjärran länder. Till sånt är de här monstren superba förstås, för det är ju bara att sno dem rakt av!

Det mesta av boken går inte åt till drakar och gripar, utan till helt vanliga djur. Inte heller så intressant för den som främst är ute efter att dryga ut monsteravsnittet i regelboken, men klart intressant för den som vill få fler insikter i vilken slags tankevärld som medeltidsmänniskan levde i.