30 januari 2012

Tre smaker

En av de lurigaste sakerna med Saga i mitt tycke är att välja hur man vill ha det. I grundboken tycker jag det finns tre ganska distinkta smaker: mysfantasy, riddarromantik, och kulturspel.

En och samma företeelse blir helt annorlunda beroende på vilken man väljer. Låt mig ge några exempel:


En munk:

Mysfantasy
Va, en munk? Nä, hitta på nåt häftigare, några illvättar som ligger i bakhåll till exempel!

Riddarromantik
Munken är tjock och fryntlig och har antagligen en tunna mjöd på en vagn som han drar på. Behöver han involveras i listiga ränker så ställer han upp, bara det är för en god sak.

Kulturspel
Munken är asket och äger inte mer än en sliten kåpa, ett rep till bälte och en mycket enkel vandringsstav. Ögonen är någon insjukna och mycket kloka, och på läpparna finns ett litet leende. Han bara nickar till hälsning.

En fredlös

Mysfantasy
Robyn från Bowmor har fått ett pris på sitt huvud från baron Wictred själv. Hon har samlat ihop ett brokigt band av äventyrare och planerar att storma baronens borg för att befria Bannok från sin tyranniske härskare.

Riddarromantik
Robyn från Bowmor har fått ett pris på sitt huvud från baron Wictred själv. Hon har samlat ihop ett frejdigt band med fredlösa som tagit sin tillflykt till Calevanskogen. Därifrån gör de räder mot baronens underhuggare och tar från de rika för att ge till de fattiga.

Kulturspel
Robyn från Bowmor har blivit fredlös efter att ha dömts för grisstöld av greve Wealgrin. Hon har slagit sig ihop med några andra fredlösa som tagit sin tillflykt till Calevanskogen och måste nu stjäla och tjuvjaga för att överleva.

En magiker

Mysfantasy
Magikern är en lite komisk tankspridd gubbe som är med i stadens magikergille. I hans verkstad pyser och ryker det ur diverse märkliga glasföremål fyllda med märkligt färgade vätskor. Han bär ögonglas och har en ung kvinna som assistent – det är hennes förtjänst att verkstaden inte brunnit ner.

Riddarromantik
Magikern är en gammal mystisk man som dyker upp lika plötsligt som sällan för att säga något kryptiskt och göra hjälten/hjältinnan en tjänst, men givetvis mot ett pris. Alternativt har han kidnappat någon till sitt torn och är äventyrets skurk.

Kulturspel
Magikern bor i ett torn i skogen med några andra magiker. Vanligt folk söker sig aldrig dit, och ovanligt folk endast i nöd. Magikern kan inte övertalas att lägga sig i andras affärer utan synnerligen goda skäl.


En ensam riddare

Mysfantasy
Riddaren Gwendolen rider land och rike runt i jakten på äventyr, och för att göra gott. I sitt bälte har hon det magiska svärdet Ståltunga som hon erövrat från en svartkonstnär, och ett jakthorn med vilket hon kan kalla på den jätteörn som befriade under ett tidigare äventyr.

Riddarromantik
Riddar Gwendolen har fattat post vid en bro och utmanar alla riddare som passerar. Endast den som kan besegra henne är värdig hennes lojalitet, men hon fruktar att den dagen aldrig kommer komma: hittills har hennes lans kastat varje motståndare till marken.

Kulturspel
Riddar Gwendolen från Gleyum är greve Rigord Järnnäves enda barn. Hon rider ensam (det vill säga med bara tre väpnare, en page och cirka 8 hästar) till Dunbar för att avlägga trohetslöften till länsherren innan hon ger sig iväg på pilgrimsfärd till Pannona.


Jag gillar alla tre smakerna, men jag skulle nog inte blanda dem i samma äventyr eller kampanj. De är också egentligen ganska knutna till Albion och de andra riddarländerna. Om man flyttar spelandet till Dantras eller utkanterna av Skjagland så öppnar man för nya smaker, samtidigt som riddarromantiken blir lite missplacerad.

Valfrihet alltså. Sjukt jobbigt!

10 kommentarer:

  1. Funderade lite på vad för filmer det
    finns för inspiration till Saga och
    vart de då skulle hamna i de tre kategorierna, får man några tips?

    Mysfantasy

    Riddarromantik

    Kulturspel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, det är ju en bra fråga! När jag tänker på saken så känns det dumt att lägga en film bara i en kategori, känns som att vissa kan vara bra inspirationsmaterial i två kategorier samtidigt.

      »Excalibur« (1981) skulle jag säga övervägande mysfantasy, men har en del riddarromantik också: scenen då Arthur dubbas i vallgraven är nog lätt den coolaste dubbningen jag sett. Rustningarna gör man nog bäst i att blunda för, eller i alla fall inte fundera så mycket på.

      »Kingdom of Heaven« (2005) har både riddarromantik och kulturspel. Se till att välja director’s cut-versionen, den är värd omaket att sitta 40 minuter till.

      Miniserien »The Pillars of the Earth« (2010) är helt klart kulturspel. Demonsterar snyggt hur mycket fram och tillbaka det kan vara mellan olika makthavare.

      »Black Death« (2010) känns ganska inte så hemskt historisk, men den är helt klart kulturspel. Hexenjagt på besök i en avlägsen by i Markslands utkanter.

      »Den 13:e krigaren« (1999) är mysfantasy med en snubbe från Seyadh på besök i Skjagland.

      »Beowul & Grendel« (2005) är nog mysfantasy i Normark.

      »Rosens namn« (1986) bedömer jag som kulturspel. Klostret ligger nog i bergiga trakter nära Rhendorerna. I vilket land spelar nog mindre roll.

      »Robin Hood« (2010) lyckas få in alla tre skulle jag säga. Ungarna i skogen är mysfantasy, Allan i Dalen (med sin snudd på moderna irländska folkmusik) och broder Tuck är lite riddarromantik, och hur Robin snor identiteten från Locksley är klockrent kulturspel. Extra plus för snygga interiörer som har ganska bra äkthet.

      Ja, det var ju några. Fler förslag?

      Radera
    2. The Adventures of Robin Hood (1938) och Ivanhoe (1952) är inte bara överlägsna sina senare kopior utan även inspiration till en annan Saga-genre: Matinériddarfantasy! En kusin till mysfantasyn. Fast med ett sountrack med heroiska trumpetfanfarer.

      Radera
    3. Jag har faktiskt inte sett någon av dem. Det måste helt enkelt åtgärdas.

      Radera
    4. Shame on you! Errol Flynn är den ultimata Robin. Och han är grym på att fäktas med fyra-fem vakter samtidigt.. i en trappa.

      Radera
  2. Själv var jag just på biblioteket och lånade just Robin Hood och Ivanhoe :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Versionerna som Tomas nämnde?

      På tal om Ivanhoe så tycker jag miniserien från 1997 som BBC producerat är riktigt schysst. Bland annat har den en klart intressantare Rowena än den från 80-talet som vi får se på TV om och om igen. Rebecca är bra som vanligt. Christopher Lee dyker upp som tempelherrarnas stormästare. Riddarromantik och en del kulturspel.

      Radera
  3. oh, sorry. Böckerna menade jag :)
    Jo jag har inte sett serien men hört bara bra om den.

    SvaraRadera
  4. Nu har jag inte riktigt koll, somnade under filmen :) men "Brother sun, Sister moon" bör väl gå under Kulturspel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den hade jag inte hört talas om, men efter att ha kikat lite på YouTube får jag absolut hålla med. Början av det här klippet är riktigt bra: http://www.youtube.com/watch?v=B43AIvPiNaQ

      Jag får intrycket att man blandat ut medeltidigheten med »Sound of Music« dock!

      Radera