29 januari 2012

Sankta Clarimonds liv och leverne

Ur den levnadsteckning som Cateline från Marcourt författade på 300-talet:
Så kom det sig, att när hennes fars vakter kom för att gripa henne så gjorde hon motstånd, och under kampen kom hennes arm att skiljas från hennes kropp. I det att hon dog lovade hon återigen sin odödliga själ till Rama, och när det sista andetaget lämnat hennes läppar omgärdades den avhuggna armen av ett gudomligt ljus, och osynliga händer bar den till altaret.
Händelserna som beskrivs ovan ska ha inträffat kring år 40 efter Panon, innan majoriteten av befolkningen i trakten konverterat sig till Det Sanna Ordets Kyrka. Själva levnadsteckningen över sankta Clarimond tar upp en blygsam del av verket i helhet, större delen ägnas istället åt böner som antas ha författats av helgonet själv.

Man vet att Clarimond levde i en stad i södra Arlac, men man är inte ense om vilken. Både Gilvaux och Gallevaux har kyrkor döpta efter henne, och båda påstås var just den kyrka som uppfördes av Clarimonds mor efter hon bevittnat miraklet efter sin dotters död. Båda kyrkorna anses dock ha äkta reliker, delar av hennes avhuggna arm.

Större delen av sankta Clarimonds hand återfinns däremot i en kyrka i Montmar, där den hamnat genom furtum sacrum, ”helig stöld”. Munkarna från Montmar stal helt enkelt relikerna och förde dem till sin kyrka. Företeelsen är inte helt ovanlig då varje kyrka av betydelse behöver ha kraftfulla reliker och kyrkor uppförs i högre takt än helgon föds.

Sankta Clarimond är vävarnas skyddshelgon, och även den man vänder sig till för lindring eller bot av tandvärk och ögonbesvär. Det sägs att blinda har återfått synen efter att ha under bön och fasta ha vakat inför hennes reliker i tre dagar.

---

Förebilden för Clarimond är sankta Alena som levde i Belgien på 600-talet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar