31 januari 2012

Hantlangaren är död,
länge leve hantlangaren!

När jag knåpade ihop elefanten tidigare så sa jag lite i förbifarten att jag tyckte den var likvärdig med en jätte ”om inte logiskt, så i alla fall dramatiskt”. Vad menade jag med det egentligen? Att kroppspoäng inte nödvändigtvis måste spegla någon slags verklighet förstås.

Det allra bästa exemplet på det är tilläggsregeln för hantlangare som Tomas Arfert postat på Saga-bloggen, inspirerad av fjärde versionen av Dungeons & Dragons. 1 kp rätt och slätt är precis lagom för den namnlösa vakten som står utanför baronens sängkammare. Det enda som är intressant i ett sånt fall är om man lyckas oskadliggöra vakten innan den slår larm, för om det faktiskt blir strid så blir det tillräckligt med oljud för att folk ska reagera ändå.

Förslagsvis räknar man inte varenda hantlangare som går ner som död, utan som utslagen, eller ovillig att fortsätta kämpa, avväpnad, etc.

Att sätta antalet kroppspoäng betydligt högre än vanligt på en vanlig mänsklig motståndare bara för att det är skurken eller någon man inte vill ska dö skulle däremot kännas knasigt för mig. Det finns inget dramatiskt i att någon inte dör, om det inte avslöjas att det rör sig om någon vandöd eller dylikt. Nej, håll mänskliga motståndare inom det vanliga spannet (7 till 12), eller gör dem till hantlangare om de ändå bara är vakt 1, vakt 2, vakt 3. Och kom ihåg att de faktiskt är farliga tills de går ner.

Om du inte spanat in den tidigare så tycker jag förresten att du ska gräva runt lite i vad som finns på Saga-bloggen. Det finns en del godbitar, till exempel inlägget om alver i Saga!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar